torsdag 1 januari 2015

Nytt år, nya tag

Ja, det var ju ett tag sen. Inte mycket spännande har hänt sedan dess egentligen. Träningen har varit på halvfart, men jag har oftast inte känt mig så stressad över det. Kort sammanfattat så har jag försökt lära mig simma lite bättre, men jag vet inte om jag har lyckats med det. Har i alla fall lagt ett tjugotal timmar i bassängen september till december. Jag vet inte om jag har blivit snabbare men möjligen har jag blivit mer bekväm i frisimmet. Jag köpte en cykeltrainer men har inte cyklat på den mer än en handfull gånger. Löpträning har blivit mestadels i form av transportlöpning till och från jobbet ett par gånger i veckan, i snitt har det nog inte blivit mer än 3-4 mil per vecka löpning september till december, sista två veckorna har det knappt blivit någon löpning alls på grund av lite känning nedanför knäet. Så löpmässigt är jag nog i sämsta formen på fem år. Jag var funktionär igår på Sylvesterloppet här i Göteborg och funderade på hur snabbt jag själv skulle kunna springa en mil i nuläget, tror jag skulle få kämpa rejält för att komma under 37 minuter.

Men på något sätt känner jag mig positiv inför det kommande året, det som förhoppningsvis skall bli mitt Ironmanår. Jag har haft fyra månader av typ aktiv vila, jag har alltså tagit det ganska lugnt och inte alltid prioriterat träningen så högt men samtidigt hållit igång och gjort någon form av fysisk aktivitet nästan varje dag, även om det ibland bara varit cykling fram och tillbaka till jobbet. Jag har också spenderat rätt så mycket tid med att fundera på hur jag ska inkorporera en mer massiv träning i mitt liv utan att bli allt för träningsgalen. Kanske är det omöjligt att kombinera ett liv med heltidsjobb (ibland lite mer), dotter, sambo och en del andra intressen med 15-timmars träningsveckor på ett harmoniskt sätt. Kanske man måste acceptera att det blir ganska stressat. Eller kanske har jag alltför rigida uppfattningar om hur ett liv ska se ut. Kanske är jag inte tillräckligt flexibel?

En följdtanke på ovanstående resonemang blir om det är värt det. Vad vill jag lägga min tid på? Vill jag lägga en stor del av min fritid på att vara ute och springa, eller cykla (eller ibland simma)? Vad gör alla andra på dagarna? Är det egentligen så nyttigt? Detta tycker jag är en svår fråga att få svar på. Men det har nog varit bra att ta en längre period där träningen inte har varit så viktig, och istället testa på ett mer vanligt liv.

I och med det nya året har det hur som helst blivit en lämplig tid att planera något nytt. Och den planen är kortfattat att börja träna lite mer. Knäet är inte riktigt bra än så löpningen kommer att få fasas in successivt de närmaste veckorna. Så i verkligheten kan jag nog inte hoppas på någon dramatisk förändring precis just nu. Men så bra det går ska jag försöka ändra mental inställning mot att i tankarna bli en Ironman.

Så, gott nytt år!