Det var inte helt bestämt att Tjörn Triathlon skulle vara säsongsavslutning för mig. Jag hade en idé om att sätta ett ytterligare mål innan årets slut, till exempel ett marathon. Men nu efter lite betänketid känns det rätt att ta det lugnt ett tag. Jag klarar inte av att vara träningsmanisk hur länge som helst. Jag gillar att träna men ibland kan jag bli lite överfokuserad när jag tränar inför specifika mål för länge. Veckan efter Tjörn sprang jag en liten lokal löptävling, Finnsjön Runt, ett terränglopp på 11,5 km som jag sprungit ett par gånger tidigare. Jag lyckades i och för sig vinna (i inte så svår konkurrens) men det kändes mentalt tufft på något sätt. Det var inte så roligt. Därmed var beslutet fast att jag ska ta det lugnt på obestämd tid, jag vet inte hur länge, kanske ända till årsskiftet.
Det plötsligt påkommande stillasittande livet (förutom lite cykelpendling) slog dock hårt mot min psykiska hälsa så jag bestämde att jag måste göra någonting. Tankarna sista tiden har ju snurrat en del kring Ironman. Hur man blir bra på detta, och mer specifikt, hur JAG blir bra på detta. Jag tror på att till stor del bejaka sin individualitet när det gäller att träna för att bli bra på något, att lita på sin känsla (om man har någon sådan) för hur just jag tror att jag ska lyckas bra med detta. Denna ensliga väg kan ju lätt leda en totalt fel. Men även detta är något jag lockas av, att göra helt jävla fel och (förhoppningsvis) inse det, och sen resa sig och ställa in kompassen på nytt och försöka igen. Jag tror man lär sig bättre då. Och om inte annat får man i alla fall nöjet av att misslyckas.
Löpning är jag för tillfället totalt less på, jag hoppas och tror att den lusten kommer tillbaka, men just nu finns den inte där. Vädret tillåter förvisso cykling fortfarande men det känns som att de dagarna är räknade och jag cyklar ändå fram och tillbaka till jobbet varje dag. Så då är det simning kvar. Min utan tvekan sämsta gren. Så jag åkte till Åbybadet och köpte mig ett månadskort i söndags.
Så nu tänker jag helt prioritera simningen en månad framöver. Jag tror att detta kan ge mig mycket även om det är ett år kvar till Kalmar Ironman. Jag behöver ju helt enkelt lära mig simma, hitta en bra och effektiv teknik. Många tipsar om simcoacher och kurser men jag har bestämt mig för att själv är bäste dräng och dessutom har jag patologiskt svårt för auktoriteter. Så även om det kanske tar lite mer tid och det blir massa onödiga fel som jag kunde ha undvikit om jag låtit någon lära mig rätt från början så känns det här roligare för mig. Planen är enkel: Inga drills, inga intervaller, inga paddlar eller dolmar. Bara jag och så mycket distans som möjligt. Jag tänker att simmar man tillräckligt mycket kan man inte undvika att bli bättre. Jag kanske har fel men då får jag åtminstone lära mig det.
Sen i söndags har jag kört tre stycken simpass och dessa har sett exakt likadana ut. 2000 meter så snabbt jag kan. I söndags kändes simningen ganska risig så det tog det mig ca 44 minuter (har inte börjat kolla sekunder än), i måndags vet jag inte riktigt för jag tappade räkningen, men troligtvis lite snabbare. Idag gjorde jag det på ca 41 minuter. Så om man extrapolerar den utvecklingskurvan kommer jag vara nere på 25 minuter innan månaden är slut. (Men så funkar det kanske inte)
Skämt åsido - simning känns kul just nu och jag gillar att basta efteråt. Det ska bli intressant att se vad en månads intensivträning kan ge. Och jag hoppas att jag helt plötsligt en dag vaknar och känner mig sugen på att springa igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar